Självporträtt

Jag heter Monica Carlsson och jag är uppvuxen i Brösarp, som ligger i sydöstra Skåne. Detta är en liten by och den enda fritidssysselsättningen som fanns var fotboll. Jag spelade i Brösarps damlag från årskurs sex tills jag slutade gymnasiet. Oftast spelade jag vänsterback för jag var ganska snabb och kunde skjuta med både vänster och höger fot. I fotbollsföreningen fann jag några av mina bästa vänner och vi hade mycket kul tillsammans.

Under högstadiet och gymnasiet spelade jag också klarinett och då fick jag åka till Tomelilla för att öva med Tomelilla ungdomsorkester. Vi tränade en gång i veckan och ytterligare en gång hade jag lektion med klarinettläraren. Med jämna mellanrum hade vi konserter; vid julskyltning, första maj, svenska flaggans dag och vid invigningar och andra arrangemang. Vid några tillfällen åkte vi på ”turné” till Tyskland eller Danmark där vi spelade vid olika festligheter. Detta gäng bestod av en samling glada och galna personer så jag trivdes som fisken i vattnet. Idag har jag plockat upp mitt klarinettspelande igen och spelar med Spårvägens musikkår i Malmö, även denna orkester består av en samlig lustiga och halvtokiga musikanter.

Schützenfest i Wissen

Första maj i Malmö

Efter högstadiet var jag utbytesstudent under ett år i West Virginia i östra USA. Det var ett lärorikt år fyllt av spännande upplevelser. Jag bodde hos fyra olika familjer och samtidigt hade min familj en amerikansk flicka, Beth, boende hemma hos dem. Förutom att gå i skolan var jag aktiv i skolans orkester och kör, jag spelade basket och var med i skolans friidrottslag där jag tävlade i kula och 1600 meter. Orkestern och kören hade schemalagda lektioner varje dag medan de andra aktiviteterna var efter skolans slut men på skolan. De flesta amerikaner är väldigt öppna och lätta att komma i kontakt med och jag hade många ”halvvänner” d v s jag tyckte aldrig att jag blev riktigt nära vän med någon. Trots alla dessa aktiviteter gick jag upp tio kilo i vikt. Den amerikanska matkulturen är välsmakande men livsfarlig för figuren.

Jag gick på gymnasiet i Kristianstad där jag läste humanistisk linje med massor av språk för det var mina favoritämnen. Man kan nog kalla mig för ”plugghäst” för jag la ner mycket tid och energi på att få bra betyg. Jag bodde med en kompis i en liten lägenhet för att slippa de dryga bussresorna mellan Kristianstad och Brösarp. På helgerna åkte jag hem och blev ompysslad av mina föräldrar samt spelade fotboll.

Därefter fortsatte jag läsa vid Lunds universitet för jag hade bestämt mig för att bli språklärare. Jag bodde i studentrum och fortsatte mitt pluggande. Under dessa fyra år tränade och tävlade jag mycket i Lugi judo, även om jag fortsatte med mitt fotbollspelande men nu i Lunds FF:s damlag. Jag började också spela den då nya sporten innebandy. ”Det roliga livet” var med sportkompisarna och detta var en nödvändig avkoppling från de ganska krävande studierna. Fortfarande har jag många av mina vänner från dessa sporter kvar. Än idag spelar jag innebandy i korpen och för att ersätta fotbollen och judon har jag börjat spela golf, vilket tar upp allt mer av min fritid.

Mitt första lärarjobb var på Jacobsskolan i Hässleholm. Men efter att jag fött mitt första barn, Martin, fick jag jobb på Fågelskolan här i Lund år 1991. På Gunnesboskolan började jag 1994 efter att jag fött mitt andra barn, Matilda. Jag tycker om att vara lärare för jag gillar att vara med unga människor. Jag tror på allas förmåga att lära sig nya saker och jag är som sagt intresserad av språk samt att läsa böcker. Ett nytt intresse är att hitta nya uttryckssätt och möjligheter för skolarbetet med hjälp av datorer och nätet.

Jag och min familj bor i ett kedjehus i Åkarp men på helger och lov drar vi ibland iväg till vårt fritidshus i Yngsjö, som ligger söder om Åhus. Mina barn är ganska stora och självgående nu. De är 18 och 21 år gamla så jag och min man Anders börjar få allt mer tid över till oss själva. Denna tid ägnar vi mestadels åt den utmanande sporten golf.

Mina starka sidor är mitt engagemang och min kreativitet.  Jag älskar att komma på och skapa nya saker. Denna skaparglädje vill jag gärna sprida till andra. Jag har alltid haft lätt för att lära och min envishet har hjälpt mig nå mina mål. Alla människor måste inse att den viktigaste personen i ens liv är en själv.  Man måste kämpa för att nå dit man vill. De val jag gör är avgörande för hur mitt liv utformar sig.  Belöningen är självtillit och livsglädje. Detta vill jag att alla ska få uppleva.